seriöst...
har läst gamla inlägg från december och januari nu.
och på vad jag läser och kommer ihåg så var jag antingen glad eller ledsen hela tiden. mitt humör gick upp och ner som en bergodal bana. kommer ihåg att jag låg och grät flera timmar varje natt, men att jag ändå oftast var den där gulliga å glada tjejen.
grejen är den att en person fick mej att må så jävla skit. och egentligen så behöver jag svar på hur fan den personen kunde bete sig så mot mig, men vill mest bara ha bort han ur mitt liv. och desutom, har aldrig ens vart värd ett svar på det förr, så varför skulle jag vara det nu?

det som höll mig uppe under den tiden eller a kunde få mig glad och så var alla mina underbara vänner. tyvärr är inte många kvar nu, eller a umgås väl inte med någon alls lika mycket som då, men vissa har ju försvunnit helt. vill bara tacka catrine (som alltid vart min närmsta vän) johanna janina matilda och fille (haha tjejligan, kommer ni ihåg? :') ) och sen var de väl conny rodrigo och kimo som var de killar som var mig närmast förr.
fyfan va jag saknar det vi och massa andra gjorde under förra sommaren höstern och vintern. var väl under våren alla börjads splittras..?

jaja nu spelar inte allt det någon roll längre. jag mår bra nu, bättre än jag någonsin gjort! jag har daniel nu, och han är underbar. jag älskar han mer än jag har älskat någon annan. och det känns så jävla bra att få vara så nära en person, liksom vi är med varandra jämt, och tröttnar ändå inte på varandra. även om jag vet att jag har mindre vänner nu än då, sånna som bryr sig om en (börjar gråta) .
så har jag dig. och du är det bästa jag har daniel!

jag älskar dig, och jag dom vänner jag har kvar...