...........
Är jävligt trött på att jag ska vara den som alltid finns där för alla. Jag ställer alltid upp, ringer någon mig och är ledsen så gör jag vad jag kan för att det ska bli bättre. Det är en självklarhet så gör man för sina vänner. Men det sårar mig så jävla mycket att inte veta vem som skulle göra det för mig. Visst jag ringer inte och gråter, men någon borde väl förstå hur allt är? Det känns som att jag inte har några vänner kvar. Det är ingen längre som ringer och undrar var jag är, eller frågar om vi kan träffas. Och visst, jag kan inte begära att ni jämt ska ha tid för mig, men jag gör ju tid för er? Och nu det senaste har jag verkligen försökt, jag frågar om vi kan träffas, jag ringer och försöker. Det är aldrig någon som kan eller ens verkar vilja längre. Ni till och med skriker på mig? Jag vet att det inte är menat illa men jag får gråten i halsen och det borde ni fatta! Blir så jävla ledsen... Jag är en bra vän, det vet ni. Kanske inte den aldra bästa men vem fan kan vara det jämt? Och jag har inte någon lust att skaffa en massa nya vänner, er som jag känt såpass länge vill jag ha kvar.
Men ni verkar inte vilja ha kvar mig...
Jag vill inte förlora er...
Kommentarer
Trackback
