Långsint..
Jag har insett att jag har väldigt svårt att förlåta.
Men jag menar, är det en dålig sak?
Om en så kallad vän sårat mig djupt så är den
personen ingen riktig vän, eller hur?
Kanske att personen förtjänar förlåtelse men
om man nu sagt upp kontakten så är det
inte det lättaste att ta tillbaka personen.
Särskilt inte om man insett att man klarar sig lika
bra utan den.
Det har hänt mig många gånger att jag blivit ovän med folk (för
riktigt dumma anledningar) som jag fortfarande vill vara vän med.
Och då har jag försökt om och om igen att få tillbaka kontakten och
göra allt bra. Men då är det jag som är en fitta och de som skiter i mig.
Jag lär mig att leva utan de så kallade "vännerna" och förstår
att det kanske var lika bra allt som hände. Då händer det roliga,
de ber om ursäkt och vill låtsas som ingenting har hänt.
Vad ska man göra då?
Ska man bara förlåta och vara glad?
Jag kan tyvärr inte det.. Eller tyvärr och tyvärr,
jag anser att det krävs lite mer än så då.
Är det så konstigt??
Lite över ett år gamal bild. Har förändrats rätt mycket :)
Kommentarer
Trackback
